Inlägget gjort

6 skäl att kombinera sex med cannabis


Att cannabis är kul, avslappnande och hjälper dig att njuta av livet, är inte direkt någon nyhet.

Men visste du att cannabis även kan förbättra ditt sexliv?

Ja, du läste rätt. Cannabis har faktiskt förmågan att göra ditt sex bättre. Som sagt vet vi redan att cannabis är kul, och att plantan har positiva hälsoeffekter, men släng in lite  ultraintensiva orgasmer på det, så är det svårt att förstå varför inte alla brukar cannabis varje dag.

Cannabismotståndare älskar att köra med den gamla förlegade “inkörsportsteorin“, alltså att cannabisbruk på något mystiskt vis skulle orsaka missbruk av “tyngre droger”, att cannabis är kraftigt beroendeframkallande, och att du förstör ditt liv om du väljer att bruka växten.

Inget av detta är sant.

Cannabis är en fantastisk växt. Den får dig att må bra, men ger ingen “baksmälla”, till skillnad från alkohol.

Så nu undrar du så klart, hur kan cannabis göra mitt sexliv bättre?

Jo, så här ligger det till:

 

1. Cannabis kan hjälpa dig att nå orgasm

Många kvinnor har svårt att uppnå orgasm. Faktiskt är det så att en av tre kvinnor upplever sådana svårigheter i sitt sexliv. Som tur är finns det alltså enkel hjälp att få. Och så här fungerar det:

Den receptor som påverkas i hjärnan när vi brukar cannabis, t.ex. genom att röka plantans blomknoppar, kallas CB1, och när denna receptor aktiveras blir vi upphetsade. Enligt Dr. Mitch Earlywine, professor i psykologi på State University of New York är det så att “CB1-receptorn tycks vara involverad i den ökning av taktil känslighet och den generella euforikänsla” vi upplever när vi brukar cannabis.

I klartext innebär detta alltså att cannabis har förmågan att  öka din känslighet för fysisk beröring och ge en känsla av kroppslig eufori.

Så, har du problem att uppnå klimax, testa att ta ett par ordentliga bloss på en joint och se om du inte lyckas uppnå höjder du inte visste fanns inom dig.

 

2. Cannabis ökar din sexuella uthållighet

Vem vill inte ha ännu mer uthållighet i sängkammaren? Genom att kombinera dina sängkammarövningar  med cannabis kan du förvandlas till en sexuell superhjälte, med en uthållighet du inte upplevt tidigare.

Exempelvis visar en amerikansk studie att så många som 39 % av deltagarna upplevde att deras sexualakter varade längre, när de rökt cannabis innan.

Så, om du tar med dig cannabis in i sängkammaren, kommer din partner troligen att tacka dig för multipla orgasmer, snarare än att klaga på att du kom för snabbt, eller liknande.

 

3. Cannabis gör din orgasm mer intensiv

Vet du vad som är än fetare än en orgasm? Jo, en riktigt, riktigt intensiv och fullständigt omskakande orgasm.

Och cannabis har förmågan att göra din orgasm väldigt intensiv. En man berättar till exempel att “cannabis får tiden att röra sig långsammare. En orgasm kan kännas som den varar i en halv minut, och vara otroligt intensiv. De bästa orgasmerna jag upplevt har varit under påverkan av cannabis, oavsett om jag varit ensam eller med en partner”.

Till skillnad från alkohol, som ju verkligen har förmågan att ruinera din sexuella förmåga, kan cannabis göra ditt sexliv bättre och skönare.

 

4. Cannabis är bra för din relation

Par som använder cannabis tillsammans, är de par som bråkar minst.

Det verkar helt enkelt som att cannabis kan vara en nyckelfaktor för en lycklig och sund relation till din partner. Faktum är att det finns ett samband mellan cannabisbruk och lägre mått av våld i nära relationer. Exempelvis skriver The Daily Mails reporter Sarah Griffiths, i en artikel från 2014, att”[f]orskningsrön tyder på att cannabisbruk är kopplat till lägre nivå av aggression mot ens partner”.

Enligt the Washington Post har the Univeristy of Buffalo följt 600 par, sedan så länge tillbaka som 1996, och upptäckt att par som använder cannabis verkligen bråkar mindre.

Cannabis har förmågan att föra dig och din partner närmare varandra, eftersom växten gör er lugna och avslappnade. Ingen vill väl bråka när de känner sig avslappnade och chilled out, helt enkelt.

 

5. Cannabis är ett afrodisiakum

Cannabis har en lång historia som afrodisiakum, med en välbeprövad förmåga att stegra sexlust och åtrå.

Exempelvis menar den välkände cannabisforskaren och psykiatern Dr. Lester Grinspoon att cannabis “förbättrar sexlivet för många människor“, och att det “inte råder någon tvekan om att cannabis gör människor mer mottagliga för sina egna sexuella känslor och behov”.

Så, skippa ostronen som afrodisiakum nästa gång, och testa cannabis i stället.

 

6. Cannabis löser upp spänningar innan akten

Det är allmänt känt att cannabis kan lindra oro och ångest. Denna egenskap kan vara väldigt användbar inför sex.

Cannabis har förmågan att göra dig avslappnad och komma i rätt stämning för älskog. Eventuella sexuella spänningar, som gör dig osäker och nervös, försvinner som i ett trollslag, med hjälp av cannabis, och du blir avslappnad och ready to rumble.

Enligt Medical Daily, fungerar cannabis som naturens egen Xanax, med en “lugnande och avslappnande effekt som minskar oro och ångest”.

Cannabis effekt på hjärnan kan nyttjas för att behandla kroniska ångestproblem. Faktiskt är det så att cannabis sänker nivåerna av stresshormoner i kroppen, via vårt endocannabinoida system, som bland annat reglerar smärta och aptit. I processen interagerar THC med anandamid, en signalsubstans som genererar avslappning och lyckokänsla, såväl som sömnighet.

Så, efter ett par bloss på en joint, eller kanske några droppar olja, är du redo för en härlig vända i sängkammaren. För att du är avspänd, och avspänt sex är bra sex.

Kör hårt, och stay healthy!

/Michael Mårtensson

(informationen är delvis hämtad från: www.alternet.org/drugs/6-reasons-6-better-weed)

Inlägget gjort

Cannabispolitik kränker mänskliga rättigheter

Elisabet Thorstensson från Falupolisen leker “good cop

Både som privatperson och som yrkesverksam antropolog, har jag många gånger bevittnat hur den svenska staten kränker mänskliga rättigheter.

Jag har sett representanter för statliga myndigheter begå grova humanitära övergrepp, t.ex. inom den så kallade Kriminalvården, och inom Polismyndigheten, så många gånger att det är omöjligt att hålla räkningen.

Den rådande andan sammanfattas kanske bäst med ett citat från Elisabeth Torstensson vid Falupolisen, som vid ett gripande år 2006 drog sin pistol, och riktade den mot mig med darrande arm, trots att jag hade båda händerna i luften, ryggen mot henne, samt tydligt förklarade att jag varken var påverkad eller beväpnad.

När jag försökte förklara för Torstensson att hon inte kunde sikta på mig med ett laddat vapen, på grund av en löjlig trafikförseelse, svarade hon med dessa bevingade ord:

“Vi är staten. Vi gör vad vi vill.”

Jo, tack.

Jag vet mycket väl att ni gör precis vad ni vill. Särskilt när det gäller att kriga mot cannabis.

För det var självklart inte trafikförseelsen i sig som gjorde att Torstensson var så upprörd att hon viftade pistol.

På den tiden levde jag på att sälja cannabis illegalt, vilket Torstensson så klart visste om. Ibland brukade hon och hennes kollega till och med parkera en målad bil utanför vårt sovrumsfönster, bara för att markera liksom.

Så, förutom att notera det absurda i själva resursfördelningen och prioriteringen, kan vi alltså dra slutsatsen att Torstenssons pistolhot, inklusive hennes varning om att staten gör vad de vill, handlade om cannabis.

Torstensson visar skolbarnen vem som bestämmer

Ett annat talande exempel på hur staten kränker mänskliga rättigheter i kriget mot cannabis, tycker jag är när en av Malmös machosnutar, för en tid sedan, trycker en pistol i ansiktet på min då 17-åriga dotter, utan att ens visa brickan först. Efter att ha brottat ner henne på rygg. Enbart på grund av cannabis.

Ja, ni läste rätt.

Och nej, cannabis är så klart inte farligare än pistoler. Givetvis är trauma från pistolhot mer skadligt än en läkeväxt. Men just denna händelse kommer min dotter själv att berätta om i ett kommande gästinlägg, så nu ska jag inte säga för mycket.

I stället vill jag gå vidare till att berätta om två andra herrar som också förstått att den svenska cannabispolitiken kränker mänskliga rättigheter.

Dessa två herrar är Henrik Tham, professor emeritus vid kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, och Ted Goldberg, professor emeritus vid institutionen för socialt arbete och psykologi, Högskolan i Gävle.

I ett debattinlägg, postat på internationella cannabisdagen, den 20 april, 2016, förklarar Tham och Goldberg att FN riktar svidande kritik mot den svenska narkotikapolitiken, men att Sverige trots det vägrar förändring.

Bland annat poängterar de båda pensionerade professorerna att vi måste diskutera om det inte bör ses som ett brott mot mänskliga rättigheter att staten med tvång ägnar sig åt att kontrollera våra kroppsvätskor, med det enda syftet att kunna konstatera något som inte åstadkommer skada eller fara för andra (alltså precis det som hände min dotter).

Ja, det behöver vi verkligen diskutera. Sedan legaliserar vi cannabis.

Det är ju trots allt en fråga om mänskliga rättigheter.

Support the movement, och stay healthy!

/Michael Mårtensson

Inlägget gjort

Whoopie Goldberg säljer CBD

En värsting till syster säljer CBD.

Efter att ha upptäckt fördelarna med medicinsk cannabis, blev skådespelerskan Whoopie Goldberg sugen på att själv ge sig in i den lagliga “cannabusinessen“. Hennes engagemang i frågan växte lika snabbt som en cannabisplanta som just gått i blom, och under 2016 startade Goldberg ett eget cannabisföretag, tillsammans med Maya Elisabeth.

Företaget heter Whoopi & Maya, riktar sig särskilt till medelålders kvinnor, som plågas av mensvärk, nervsmärtor och andra hälsoproblem, och säljer bland annat edibles/ätbara produkter, tinkturer, krämer, salvor och badvatten med cannabinoider.

Den dynamiska cannabisduon beskriver badvattnet som “djupt avslappnande”, och jag har ingen anledning att misstro dem.

Att bada i cannabinoler torde väl vara bland det mest avslappnande en kan ägna sig åt.

Själv använder Goldberg sedan länge en vape pen för att inhalera cannabisolja, och menar att det hjälper henne att slippa de problem med stress, olika smärttillstånd och grön starr hon tidigare lidit av.

“Att röka en joint är inget konstigt”, påpekar Goldberg, “men alla klarar inte att röka en joint och sedan gå till jobbet.” “För den som inte vill bli ‘hög’, men ändå bli av med dina besvär”, fortsätter hon, “är CBD ett perfekt alternativ”.

Jag håller helt med henne.

Så, gör som Whoopie Goldberg, puffa CBD, och stay healthy!

/Michael Mårtensson,
en värsting till antropolog, 420 hp.

(OBS, informationen är delvis hämtad och översatt från: biocbdplus.com/6-celebrities-use-cbd-oil-medical-cannabis-products)

 

Inlägget gjort

Kvinnor och cannabis

“I enjoy smoking cannabis and see no harm in it.” – Jennifer Aniston

I en cannabisindustri där stereotypifiering och stigmatisering fortfarande är en del av vardagen, tar kvinnor nu kommandot på ett epokgörande sätt. Cannabiskonsumtion är fortfarande något vanligare bland män, men genusklyftan håller stadigt på att slutas. Exempelvis identifierar sig i dagsläget omkring 45 % av de amerikanska cannabiskonsumenterna som kvinnor. Och när fler och fler kvinnor nu vänder sig till den traditionella läkeväxten, av medicinska och terapeutiska skäl, formar de samtidigt själva industrin, steg för steg.

Men hur skiljer sig då kvinnor och män sig åt, när det kommer till cannabiskonsumention?

En tydlig tendens är att kvinnor ofta väljer att medicinera med cannabisvarianter som har hög CBD-halt, och med olika slags cannabisoljor. “Kvinnor är mer benägna att använda cannabis för personlig vård”, menar Audrey Wong, distributionschef på Aurora. “Överlag rör sig konsumenterna bort från rökning, till förmån för mindre skadliga konsumtionsmetoder, och denna trend är särskilt tydlig bland kvinnor”, tillägger hon.

En annan högt uppsatt chef på samma företag, Nina Tu, påpekar att den pågående legaliseringsprocessen medför att fler kvinnor överväger alternativa konsumtionssätt. “Majoriteten av medborgarna stöder medicinsk användning av cannabis, när de väl förstår att det handlar om så mycket mer än att röka på”, poängterar hon. Kvinnor är särskilt mottagliga för hälsosammare alternativ, fortsätter Tu, och avslutar med en förhoppning om att människor, i takt med att ordentlig kunskap om cannabis äntligen breder ut sig, får större vetskap om olika konsumtionsmetoder, och därmed fler alternativ att välja mellan.


Förespråkare och informatörer inom industrin driver också på rörelsen mot social acceptens, genom att dekonstruera stereotyper som länge associerats med cannabis. Auroras förvaltningschef, Anneliese Kibler, är t.ex. före detta medordförande för Women Grow i Vancouver, och sittande operativ chef för Canexions. Hon berättar att hon började delta i möten med Women Grow – en organisation med målsättning att omprofilera cannabisindustrin till att bli mer “kvinnovänlig” – eftersom hon ville förbättra sin personliga kompetens, och samtidigt få chansen att träffa likasinnade. Under 2017 hjälpte hon till att finansiera Canexions, vilket är ett socialt nätverk med kvinnliga företagskonsumenter i fokus.

För den som är intresserad av att ge sig in i cannabissektorn, rekommenderar Kibler att börja med att söka sig till Facebookgrupper och liknande, där kvinnor (och män) uppmuntras att dela med sig av sina erfarenheter av medicinsk cannabis.

Andra intressanta resurser inkluderar Flower & Freedom, ett kvinnofinansierat hälso- och livsstilscommunity, med fokus på personliga erfarenheter av cannabis, samt the High Friends Podcast, en Vancouverbaserad podcast för kvinnor som älskar cannabis.

Och kom ihåg, du måste inte vara värsta inbitna aktivisten för att ta ställning och göra skillnad, utan det kan handla om enkla saker i din vardag, som att dela med dig av dina erfarenheter av medicinsk cannabis till andra.

För dig som är nyfiken, men inte har testat cannabis i medicinskt syfte än, föreslår Aurora att du pratar med din läkare, angående dosering, val av sort, och lämplig konsumtionsmetod.

Tyvärr är vi väl inte riktigt där än här i Sverige, men fortsätter vi kämpa för våra rättigheter, och vägrar hålla tyst mer, kan vi snart fråga doktorn om dessa saker även här.

Ha en fortsatt härlig kvinnodag, och stay healthy!

/Michael Mårtensson

(Texten är hämtad och fritt översatt från https://auroramj.com/blog/2018/03/08/10411/)

Inlägget gjort

En skjutning i veckan är ingen jävla grinder

Till dig som är förälder. Detta är inte en pistol. Så du kan slappna av.

Jag skrattar så jag gråter, när jag ser att det tydligen finns poliser som “gör succé med informationsfilmer om grinders“, a.k.a “cannabiskvarnar” på polisiska.

Och då syftar jag inte huvudsakligen på själva den pajasaktiga informationen, som bland annat innehåller det helt vanvettiga påståendet att cannabis kan skada hjärnan.

Denna “information” är ren desinformation, som bygger på ett konglomerat av gamla myter, medvetna lögner och förlegade forskningsresultat.

Cannabis skadar inte hjärnan, utan har tvärtom förmågan att stimulera tillväxt av hjärnceller, skydda och reparera hjärnan från åldrande och olika former av skador, samt motverka hjärncancer.

Varför skriver inte den svenska lagens väktare om detta? Om de nu vill komma med information om cannabis, menar jag.

Hur som helst, jag syftar inte heller på att polisen förnekar att cannabis är en ofarlig naturdrog, även om denna “information” också är så uppåt väggarna fel att det blir roligt.

Fast tragikomiskt.

Om inte cannabis är ett exempel, vad är då en ofarlig naturdrog?

Att polisen inte fattar att alla dessa drogtester de tvingar medborgarna att ta, till stor del bara är en del av ett girigt skådespel, vars syfte är att drogtesttillverkarna och deras kompanjoner ska tjäna ännu mer pengar, är emellertid inte roligt alls.

Utan bara tragiskt.

Nej, jag tror faktiskt att det som gör det här med grinders så vansinnigt roligt, åtminstone vid första anblicken, är igenkänningsfaktorn.

När jag ser denna redan i sig skrattretande “information”, och den påföljande debatten, samtidigt som jag minns hur jag själv ganska nyligen sitter i möte med en dödsallvarlig socialtjänstlakej, som på fullaste allvar spänner ögonen i mig och “avslöjar” att min då 17-åriga dotter påträffats i en bil med en grinder, är igenkänningsfaktorn så hög att det borde spelas in en ny svensk komedi om detta.

Som om min dotter inte redan varit ärlig och berättat detta för mig. Och som om jag skulle bli arg över en grinder.

WTF? Och LOL. Som barnen skulle sagt.

Är det meningen att jag ska skratta eller gråta, liksom?

När den överseriösa lakejen sedan flyttar sin (o)kritiskt granskande blick till min dotter, för att fråga varför hon “hade en grinder  i fickan, om det nu inte var för att mala cannabis“, är det nästan proffsnivå på komiken.

Malmöpolisen lägger alltså på fullaste allvar en massa tid och skattepengar på att jaga “cannabiskvarnar”, och skickar sedan dessa pseudoärenden vidare till socialtjänsten, så att ännu mer resurser kan slösas bort, samtidigt som det sker omkring en skjutning i veckan på deras territorium, dvs. i en kommun med mindre än trehundratusen invånare.

Skrattet fastar i halsen. Big time.

En skjutning i veckan är ingen jävla grinder. Och inte roligt alls.

Det är hög tid att vi föräldrar ställer oss upp och kräver förändring nu. För vi vill väl ändå inte att polisen ska ägna sig åt att jaga “cannabiskvarnar”, medan vapenkulturen breder ut sig över Sverige, med ond bråd död som konsekvens?

Samma dotter som blev stoppad med en grinder, sa till mig en gång att hon sett så många pistoler i Malmö att hon inte längre håller räkningen.

Och då syftade hon inte på alla dem som polisen viftar med.

Det är dags för Sverige att vakna upp ur dvalan. För det är riktiga barn som dör. Och det är definitivt inte cannabis som dödar dem.

Och ingen grinder heller.

Ställ dig upp mot den här tragiska farsen, och stay healthy!

/Michael Mårtensson,
Anthropologist from the streets

Inlägget gjort

En inföding från Skaraborg

Den moderna antropologins fader, Bronislaw Malinowski, i full gång med att försöka greppa “the natives point of view”, på Trobrianderna, omkring 1918.

Vi antropologer pratar ofta om “the natives point of view“.

Detta begrepp stammar ursprungligen från en annan tid, då antropologer reste runt till “exotiska platser” och studerade “infödingars sedvänjor”, men trots det kolonialt rasistiska arvet, är “the natives point of view” faktiskt fortfarande ett relevant begrepp.

Självklart var dessa koloniala antropologer en produkt av sin tid, och även om just själva ordet “native” kanske inte känns så fräscht idag, är det samtidigt värt att notera att dessa kringresande forskare faktiskt strävade efter att överbrygga den kulturella barriären mellan “vi och dem”, för att i stället försöka förstå “deras” perspektiv.

När vi idag talar om “the native“, är det med en självmedveten glimt i ögat, och vi använder medvetet begreppet om vem som helst som hjälper oss att förstå the insiders perspective.

Konkret innebär detta att dagens “native” lika gärna vara en pensionär från Skaraborg, som upplever sig bli hjälpt av medicinsk cannabis.

I stället för att då försöka styrka eller slå hål på denna människas historia, med djurförsök, kliniska studier, statistik, etc., är mitt intresse som antropolog att verkligen lyssna på personens upplevelser, i en ärlig och samtidigt vetenskapligt kritisk strävan att förstå personens perspektiv, för att i nästa steg placera in personens berättelse i ett större sammanhang av andra berättelser och antropologisk teoribildning.

För mig handlar den antropologiska gärningen dessutom om att lyfta fram berättelser som annars inte får utrymme.

Jag har ägnat många år av mitt liv åt att lyfta fram marginaliserade berättelser från människor som upplever sig hjälpta av cannabis, och jag har inga planer på att sluta.

Att Sverige äntligen börjar lyssna är snarare ett fett argument för att fortsätta.

Ju fler berättelser som når den “breda massan”, desto svårare för makthavarna att upprätthålla sin förljugna förbudspolitik.

Ju fler “vi” som förstår “dem”, desto mindre murar mellan människor.

Ju färre murar mellan människor, desto bättre värld.

Ovan beskrivna scenario är för övrigt ett lysande exempel på vad vi brukar kalla “tillämpad antropologi”. Den som vill veta mer om hur antropologiska perspektiv kan tillämpas i icke-akademiska sammanhang, hittar en bra startbräda här.

Den som vill vara med och rasera murar, kan hjälpa mig att sprida människors berättelser om cannabis, till exempel genom att sprida mina bloggposter i sociala medier.

Revolutionen är vi. Och den är grön.

Support the movement, och stay healthy!

/Michael Mårtensson,
socialantropolog med 420 högskolepoäng (så klart)

Inlägget gjort

Full kontroll med cannabis

När jag var sexton berättade jag för min mamma att jag föredrog cannabis framför att dricka alkohol, eftersom jag inte gillade den kontrollförlust som så ofta kommer alkoholen.

Jag hade just upptäckt “det förbjudna alternativet“, och tyckte det var lika bra att säga sanningen.

Min vanligtvis väldigt förstående mamma ifrågasatte mig inte heller, vilket jag är evigt tacksam för. Det var fantastiskt skönt att slippa bli dömd av henne, i en värld där det räcker med ett cannabissmycke runt halsen för att du ska stämplas som ett problem.

Hon hade för övrigt heller ingen orsak att ifrågasätta eller döma mig, så här med facit i hand. Jag gillar fortfarande inte kontrollförlusten, och föredrar fortfarande cannabis alla dagar i veckan.

För mig är det helt enkelt bara så otroligt mycket mer intressant med en växt som gör en mer kreativ, fokuserad, avslappnad, reflekterande, och i kontakt med sina känslor, än något jävla lösningsmedel, som genererar kontrollförlust, allsköns pinsamheter, våldsamheter och ond bråd död.

Hur är det för dig?

Lämna gärna en kommentar, och stay healthy!

/Michael Mårtensson

Inlägget gjort

Extra kreativ med cannabis

Många av världens mest framgångsrika människor har använt, eller använder cannabis, i syfte att stimulera fokus och kreativitet. Trots detta lever härskardiskursen om att cannabis gör en lat och omotiverad fortfarande kvar, i våra förmodat upplysta tider.

I egenskap av socialantropolog är jag skolad att lyssna på människors erfarenheter, i stället för att oreflekterat lita på dominerande diskurser, och jag är kraftigt allergisk mot okritisk tilltro till de maktinstitutioner som genererar sådana diskurser, i detta fall till exempel Socialstyrelsen.

Det är hög tid att vi börjar lyssna på människors erfarenheter, och tar en ordentlig funderare kring varför alla dessa framgångsrika och kreativa människor valt och väljer att använda just cannabis, i stället för att lyssna på hegemoniska diskurser.

Exempelvis menade Applelegendaren Steve Jobs att marijuana och hasch gjorde honom avslappnad och kreativ.

Hade detta påstående handlat om någonting annat, skulle väl halva jordens befolkning ha följt den karismatiske pionjärens tips, men bara för att det handlar om cannabis, är det väldigt många som inte hör vad han verkligen säger.

Detta är väldigt synd, tycker jag, eftersom cannabisplantan bevisligen besitter en enorm potential att stimulera människors kreativitet.

Och är det något världen skulle må bra av, så är det väl mer kreativitet.

Alltså, lyssna på Steve Jobs, och stay creative!

/Michael Mårtensson

Inlägget gjort

3 anledningar att välja cannabis mot PMS


Många kvinnor har upptäckt att cannabis är en utomordentligt bra medicin mot besvär i samband med menstruation, vilket självklart är fantastiskt.

Men med tanke på den okunskap som ändå råder kring cannabis i Sverige, tycker jag att det kan vara värt att lyfta fram detta mer, så att ännu fler kvinnor kan få möjlighet att lindra sina besvär, på ett effektivt och säkert sätt.

 

Vad är PMS?

Tekniskt refererar termen PMS, premenstruellt syndrom, till en uppsättning besvärliga symptom, som svullen kropp, ömmande bröst, kramper, trötthet, huvudvärk, humörsvängningar, ångest och oro.

Till viss del är dessa symptom något alla kvinnor olyckligtvis upplever inför menstruation, men när symptombilden blir till ett hinder i vardagen brukar den klassificeras som PMS.

För vissa kvinnor är symptomen dessutom så allvarliga att de påverkar och försvårar sådant som arbetsliv och relationer, och då brukar man tala om PMDS, vilket står för premenstruellt dysforiskt syndrom.


Hjälper cannabis verkligen mot PMS?

Med tanke på hur länge cannabis egentligen har använts för att lindra besvär i samband med menstruation, kanske vi snarare borde tala om det som sker nu som en “återupptäckt”, än om att dagens kvinnor “upptäcker” att cannabis är bra mot dessa besvär.

De första nedtecknade bevisen för medicinsk användning av cannabis kommer från Kina, och är omkring 5000 år gamla. Även som läkeväxt specifikt för så kallade “kvinnobesvär”, har cannabis en flertusenårig historia.

Redan för 4000 år sedan tillverkades i nuvarande mellanöstern en dryck med bland annat mint, saffran och cannabis, med specifik avsikt att lindra smärta, och andra besvär, i samband med förlossning.

I en medicinsk text från Kina, daterad 1596, listas blommor från cannabisplantan specifikt som medicin mot symptom i samband med menstruation.

Att kvinnor använt cannabis på detta sätt, i minst 4000 år, tar jag som en kraftfull indikation på att det verkligen fungerar, även om jag i egenskap av man inte har möjlighet att prova själv.

Så, hur fungerar det då?

 

1. Mensvärk

Mensvärk är en stor och plågsam del av problematiken med PMS och menstruation, men tack och lov har det visat sig att cannabis muskelavslappnande och smärtstillande egenskaper är ypperligt väl anpassade för att lindra mensvärk.

Du kan till exempel applicera en kräm eller salva med cannabis på det aktuella området, eller vaporisera lämplig cannabisprodukt, för att lindra din mensvärk.

Vill du vara först med det senaste, kan du även kolla upp “weed tampoons“, ett slags vaginalsuppositorier som tydligen ska vara väldigt effektiva.


2. Huvudvärk

Kvinnor kan uppleva olika varianter av huvudvärk i samband med PMS och menstruation, inklusive så kallade menstruationsmigrän. För dig som lider av någon av dessa varianter, kan cannabis vara till stor hjälp.

Exempelvis visar en studie från 2016, publicerad i Pharmacotherapy, att cannabis är ett effektivt medel mot migrän, bland annat med förmågan att minska antalet anfall till mindre än hälften. Och det fungerar lika bra även när migränanfallen är menstruationsrelaterade.

 

3. Humör

För den som lider av PMS eller PMDS, kan dagarna innan menstruation vara en upprivande känslomässig berg- och dalbana.

Om du är en av dem, kan cannabis hjälpa dig att lyfta ditt humör och öka ditt välbefinnande. Studier visar nämligen att cannabis i måttlig intag har antidepressiva effekter, och detta gäller förstås även vid menstruation.

Alltså, om du lider av PMS eller PMDS, så behöver du inte lida mer.

Njut av naturens mirakel i stället, och stay healthy!

/Michael Mårtensson

______________________________________
(Texten är delvis hämtad och översatt från denna källa.)

Inlägget gjort

Rena lögner om medicinsk cannabis

Generellt sett har jag stor respekt för IOGT-NTO och deras arbete. Jag har själv inte mycket till övers för den svenska alkoholkulturen, och stöder vanligtvis organisationens arbete för nykterhet till fullo.

Därför blir jag extra besviken när jag ser att organisationen, via sin tidning Accent, sprider en bild av medicinsk cannabis som är helt uppåt väggarna.

Den 20 december förra året publicerade Accent en artikel med rubriken “Så används medicinsk cannabis i politiskt syfte“. Artikelns primära budskap är att medicinsk marijuana inte är att betrakta som ett problem i sig, men att problemet i stället är “de som utnyttjar det faktum att några blir hjälpta av marijuana som ett politiskt vapen i legaliseringsdebatten”.

Redan rubriken är totalt missledande. Medicinsk cannabis “används inte i politiskt syfte”, som om det skulle handla om något slags fulspel eller manipulation, utan det är tvärtom så att det är de fakta som talar till fördel för medicinsk marijuana, som gör att människor som jag själv är beredda att kämpa politiskt för rätten att använda marijuana, och andra naturliga cannabisprodukter, i medicinskt syfte.

Rubriken hade lika gärna kunnat vara något i stil med “tio bra anledningar till att kämpa för medicinsk marijuana”, men uppenbarligen vill Accent få oss att tro att de som förespråkar denna rätt har något slags obskyr agenda.

Detta tycks emellertid inte alls vara fallet. Jag har genom åren själv träffat tusentals människor som förespråkar rätten att använda medicinsk cannabis, och inte en enda av dem har gett intryck av att ha någon som helst agenda, bortom en högst human önskan att alla människor ska ha rätt till korrekt lindring och vård.

Att artikelförfattaren, Eva Ekroth, är duktig på att skissa upp en målande bild av hur författaren Pelle Olsson kommer gående “in på IOGT-NTO-gården på Klara Södra Kyrkogata 20 i Stockholm (…), framåtlutad på grund av den tunga ryggsäcken han bär”, lurar inte mig.

Pelle Olsson är i mina ögon ingen auktoritet på medicinsk cannabis, även om det nog är meningen att jag ska få det intrycket, när Olsson “stannar till på tågresan mellan hemmet i Småland och en väntande föreläsning i Norge”. Nej, Olsson är en inbiten cannabishatare, som ägnat en stor del av sitt liv och sin gärning åt att bekämpa cannabis, bland annat genom sitt engagemang i den hårt kritiserade organisationen Riksförbundet Narkotikafritt Sverige, RNS.

Självklart är Olsson fri att ha sin åsikt, och självklart får artikelförfattaren intervjua Olsson till sin artikel, men att få honom att framstå som något slags självklar auktoritet på ämnet, när han uppenbarligen ägnat en stor del av sitt liv och sin gärning åt att bekämpa cannabis och upprätthålla en felaktig bild av cannabis, är både ohederligt och orättvist mot Accents läsekrets.

Att vara öppen för medicinsk cannabis, och dess förespråkare, är inte samma sak som att ta ställning för onykterhet i samhället, och jag tycker att IOGT-NTO borde vara mer försiktiga med vad de publicerar, och inte okritiskt köpa och sälja ett vetenskapligt skimmer, bara för att det råkar sammanfalla med den egna agendan. (Apropå att använda medicinsk marijuana i politiskt syfte…)

Vidare får vi i artikeln veta att Olsson har skrivit flera böcker om cannabis, och att han ofta är ute och föreläser i ämnet. När han är ute på dessa turnéer har han (så klart) med sig sina böcker, till försäljning, och jag kan inte låta bli att tänka att det som vanligt handlar om pengar, och att han nog får skynda sig att suga ur de sista kronorna ur dessa lögner om cannabis, eftersom sanningen om cannabis som medicin liksom redan är här för att stanna.

Nåväl, eftersom Olssons senaste bok ändå heter Cannabis som medicin – historia, politik, forskning, och tydligen handlar om “lobbyarbete, narkotikapolitik och pengar”, finns ändå anledning att titta närmare på vad det egentligen är han säger.

“Jag vill reda ut begreppen”, hävdar Olsson. Sedan låtsas han göra det, genom att påstå att “[d]en medicinska användningen av cannabis är relativt liten och inget problem”, men att problemet i stället är  “de som använder det faktum att några blir hjälpta av marijuana som ett politiskt vapen i legaliseringsdebatten”.

Att kalla detta för att reda ut begreppen, är rent ut sagt “lögn och förbannad dikt”, som Olof Palme skulle sagt. Att den medicinska användningen av cannabis är liten stämmer inte. Att medicinsk cannabis skulle vara ens ett potentiellt problem, oavsett omfattning, stämmer inte heller.

Om något är problematiskt här, är det väl snarare att för få har tillgång till korrekt information om, och adekvat behandling med, medicinsk cannabis.

Olsson “upplever att att det är nya grupper som förespråkar legalisering”, och menar att frågan aldrig haft något stort folkligt stöd. Detta säger uppenbarligen ingenting om medicinsk cannabis i sig. I stället är det ett talande exempel på hur skrämmande effektiv propagandamaskinen varit i att indoktrinera Sveriges befolkning, med lögner avsedda att motivera den fullkomligt vanvettiga kriminaliseringen av en växt som bland annat har visat sig kunna döda cancerceller, men aldrig någonsin har dödat en enda människa.

“Någon stor folklig rörelse har det aldrig varit”, fortsätter Olsson, och påstår att legaliseringsförespråkare vanligen tillhört en välutbildad akademisk överklass.

Som om en rörelse automatisk har rätt om den är folklig, och som om det vore något fel att utforma politik utifrån akademiska forskningsrön.

Jag förstår att Olsson försöker tala till IOGT-NTO-anhängarnas folkrörelsehjärtan, men hans fakta är ändå inte korrekt. Jag har varit en del av legaliseringsrörelsen i decennier vid det här laget, samt gjort en massa research i frågan, och legaliseringstanken har ett mycket större folkligt stöd än Olsson vill påskina.

Stödet för en förändrad cannabispolitik har länge grott i det tysta, eftersom människor varit livrädda för att dra igång hela cirkusen med drogtester, husrannsakningar, förlust av körkort och jobb, social stigmatisering osv., och att det krävdes ett antal pionjärer, som vågade kliva fram och ta första steget, för att andra skulle våga följa efter, betyder inte att legaliseringsrörelsen är något slags elitistisk överklasshobby.

Jag har träffat alla möjliga slags människor som stöder kampen för legalisering av cannabis, och att en hel del av dem är välutbildade och smarta personer, är väl snarast ett argument för att ta kampen på allvar.

Intressant i sammanhanget är också att Olsson noterar att det från början var “idealister (…) i organisationer som NormL, Marijuana policy project och Drug policy alliance, som förde debatten”.

Som om ‘idealist‘ skulle vara något dåligt.

“Deras motiv för att legalisera cannabis var att individen själv skulle få bestämma”, fortsätter han sedan, som om även detta vore något dåligt.

Samtidigt är det som om Olsson trots allt tyckte att det var lite bättre förr. “Nu när den lagliga industrin har tagit över och blivit tongivande har debatten hårdnat”, menar han, och ondgör sig sedan över att legaliseringsrörelsen idag “har andra resurser med betalda lobbyister och kontor”.

Som om det vore fusk att vi legaliseringsförespråkare har pengar och tak över huvudet, när vi arbetar för människors rätt till medicinsk cannabis. Och som om Olsson helt missat att förbudsivrarna både har ekonomiska intressen som absolut största drivkraft, och spenderar enorma summor på att upprätthålla förbudet, bland annat genom just betalda lobbyister.

“Nu handlar mycket om att tjäna pengar”, fortsätter Olsson, och det har han ju helt rätt i.

Men ändå fel.

“De nöjer sig inte med att marknadsföra sina produkter där det är legaliserat. De vill också bana väg för att nå nya marknader. I det syftet utnyttjar de att det finns en medicinsk användning”, påstår han.

För mig är det mycket märkligt redan att Olsson finner det provocerande att vilja avskaffa en förlegad lagstiftning, som från början skapades för att rika skulle få fortsätta vara rika.

Jag kan dessutom inte förstå vad det är som är så upprörande med att i stället låta vanliga människor tjäna pengar på att tillhandahålla medicinsk cannabis åt andra vanliga människor. I Olssons värld kanske det ena utesluter det andra, men för mig finns ingen automatisk motsättning i att vilja tjäna pengar och att vilja hjälpa andra människor.

Dessutom, om cannabis vore helt lagligt, kunde den som ville odla sin egen planta, och på så sätt skulle ingen behöva bli “utnyttjad” överhuvudtaget. I det fall Olsson hade missat denna delikata lilla twist på legaliseringsfrågan – att Cannabis faktiskt är en växt, och alltså går att odla – så har han nu fått denna kunskapslucka täckt.

Cannabis är nämligen förhållandevis lätt att odla själv, och vi som är cannabisexperter på andra sidan mittlinjen, har för länge sedan förstått att det är just detta som är så farligt med att legalisera cannabis fullt ut.

Det är ju väldigt svårt för de stora kapitalistiska intressenterna att tjäna pengar på en planta, om vem som helst kan driva upp den på balkongen, eller i garderoben, så dilemmat löses helt enkelt genom att förbjuda människor att göra just det.

Mot bakgrund av allt detta, är det faktiskt rent trams att Olsson använder begreppet ‘uttnyttja’ i sammanhanget, i den mening han gör, och det är jag säker på att alla de människor som faktiskt blir hjälpa av medicinsk cannabis skriver under på, oavsett om de köpt sin produkt eller odlat den själv.

Rent trams är det också när Olsson “poängterar att marijuana inte är ett läkemedel”.

När till och med den nation som uppfann hela myten om växtens farlighet, och själva kriget mot cannabis, fått lov att krypa till korset och erkänna att cannabis är medicin, tycker jag att Olsson kan vara hederlig nog att göra samma sak.

Det gör han emellertid inte. I stället drar han till med det helt absurda påståendet att Cannabisplantan aldrig kommer att godkännas som ett läkemedel, och att om det skulle ske, “skulle vi backa hundra år tillbaka i tiden då det var sämre koll på vad som såldes på apoteken”.

Detta påstående är uppenbarligen helt felaktigt, men tanke på att “naturlig, obehandlad cannabis” redan som det är idag får skrivas ut av läkare i Sverige, vilket vem som helst (inklusive Olsson) kan läsa mer om här.

Helt felaktigt är också Olsson påstående om att de cannabispreparat som är godkända i Sverige inte är läkemedel som botar någon sjukdom, utan bara fungerar för att lindra symptom. Att det är vad läkemedelsverket bestämt sig för att acceptera, betyder inte att det är en vetenskapligt bevisad sanning (vad det nu skulle innebära).

Vi har redan sett hur cannabis har förmågan att faktiskt döda cancerceller, och även när det gäller många andra tillstånd har cannabis förmågan att bota, inte bara lindra.

Något som Olsson faktiskt har rätt i, är att ämnet CBD inte ger något rus, men är verksamt på andra sätt, och har antipsykotiska effekter. Detta är helt korrekt.

Men tyvärr blir det återigen fel, när Olsson går vidare till att påstå att detta alltså motverkar “risken att drabbas av psykos i samband med användningen”.

Medicinsk användning av cannabis innebär ingen risk att drabbas av psykos, överhuvudtaget, men det hör väl till att varje artikel om cannabis, författad av en cannabismotståndare, måste referera till den förlegade teorin om cannabispsykosen.

“Det är egentligen helt otroligt att det försiggår en allmän debatt om det här”, slår Olssson sedan fast. “Diskussionen om ett måttligt verksamt läkemedel med begränsat användningsområde borde väl diskuteras av en handfull vetenskapsmän och inte av narkotikadebattörer”, menar han.

Som om han glömt bort att han just raljerat kring att legaliseringsförespråkarna från början var “akademisk överklass”.

Trots att han själv inte är vetenskapsman, anser Olsson att han är bemyndigad att vara en sådan där narkotikadebattör, som egentligen inte ens borde få diskutera “det här”, men nu får det bara för att det är han själv.

Tydligen har Olsson tittat på ett antal “vetenskapliga sammanställningar (…) från 2010 och 2017”, som enligt honom alla säger samma sak, nämligen att “[e]ffekterna är små och finns bara belagda för kronisk smärta, kramper hos MS-patienter, vissa typer av epilepsi hos barn, för att öka aptiten hos till exempel Aidssjuka och minska illamåendet hos till exempel cancerpatienter som behandlas med cellgifter”.

Som om de mirakel vi dagligen ser och hör om, IRL och på nätet, är “små effekter”, och som om alla de användningsområden han själv räknar upp inte skulle vara argument nog för att legalisera cannabis.

Enligt egen uppgift ser sig Olsson som en arbetarförfattare, och anser själv att han skriver ur ett “underifrånperspektiv”, men var är då solidariteten med dem han just räknat upp, som drabbats av kronisk smärta, MS, vissa former av epilepsi, AIDS, och cancer?

Är det bara överklassen som drabbas av dessa sjukdomar? Är det något jag är för dum för att förstå?

Som om inte detta vore nog, avslutar Olsson, och artikelförfattaren, denna parodi på att “reda ut begreppen”, med att slå fast att “det är en medicinsk skandal att cannabis har fått marknadsföras som medicin mot allehanda sjukdomar i USA”.

Nej, den verkliga skandalen är att en charlatan som Olsson får utrymme som cannabisexpert, när han uppenbarligen inte har en aning om vad han pratar om, eller kanske till och med ljuger medvetet för att tjäna pengar.

Men nu är spelet slut. Green Movement är här för att slå hål på alla dessa lögner.

Cannabis är medicin, och min enda agenda är medmänsklighet.

Support the Movement, och stay healthy!

/Michael Mårtensson